Bered er på ett långt inägg med glädje och sorg. Det kommer bli mycket tårar när jag skriver det här.

Jag har inte varit så insatt i Hockeyn under hela mitt liv, jag har hållt mig uppdaterad genom pappa osv. gått på några matcher då och då om pappa hade en biljett över liksom, inte brytt mig så jätte mycket. (Förstå mig rätt, jag har alltid älskat att gå på hockey!) Men senaste åren har intresset växt, jag har följt med pappa på betydligt mer matcher och haft mer koll på allt som händer i hockey-världen. (T.o.m. mer koll än Papi, haha)

Men med det har ju känslorna kommit också, och kärleken. Och den speciella kärleken till vår svart-gula krigare i buren, Viktor. Om jag ska vara ärlig så vet jag inte vad det är med honom som får mig att älska honom så mycket som jag gör. Om vi räknar bort att han är hockey-spelare, spelar i det bästa laget eller att han kan vara den snygagste människan på den här jorden. Men kärleken för honom har växt dag för dag.

När jag fick reda på att min älskade Viktor skulle dra, att han skulle bort från AIK, bort från Hovet, bort från Sverige, då brast allting. Jag blev helt förkrossad. Jag grät i dagar, när det sedan blev helt klart att han var klar för NHL, och jag trodde att jag inte hade några tårar kvar, då kom dom igen. Jag grät hela nätterna, jag grät av tanken att jag skulle sitta på Hovet, kolla på mitt älskade AIK, men att Viktor inte skulle stå i mål, att någon annan skulle ha hans plats. Det gör ont i hjärtat att tänka på det, och det gör sjukt ont att skriva det här nu.

Men jag vill önska dig all lycka i NHL, och jag kommer alltid heja på dig, du är bäst och kommer alltid att vara. Lycka till Viktor!








♥♥♥