För sex dagar sedan styrde jag stegen mot Friends Arena, som för mig, numer ses som AIKs hemmaplan. Men denna gång, var det inte för att stå på Norra och sjunga fram mitt lag. Denna gång, var det för att sitta, strax under bortsasupportrarnas platser, och se mina fem killar sjunga, ännu en gång i år. Och även om jag sa ord som 'Jag kommer bara sitta och lyssna' på vägen dit, ändrades det snabbt när de väl satte igång. För där, mitt bland alla tjejer, stod jag och Isabelle och sjöng (läs; praktiskttaget skrek) ikapp med våra killar på scen. Men att sjunga var inte det enda jag och Isabelle lyckades med under denna kväll, för visst rann det tårar också, inte för att jag flippade att jag såg dem live, utan för att de 1, nästan grät själva, och 2, en tjej hade en skylt med texten 'Thanks for saving ours lives' och båe jag, Isabelle, och halva Friends, brast ut i gråt. Men hur som helst, det var en underbar kväll, som avslutades hemma hos Jenny, med Jenny och Lisen, för att vid åtta nästa morgon, sätta oss i bilen mot Göteborg.

 

Och för att nu besvara frågan så många ställt, nämligen från Vilken konsert var bäst? Den i London eller den i Sverige? svaret är; jag vet faktistk inte. Jag hade bättre platser i Sverige, men det var i O2 i London. Det var bättre drag i Sverige, men det var en coolare upplevelse i London. Så jag vet inte vilken som var bäst. Killarna var lika underbara på båda ställena, och ett plus var ju att jag fick se 5SOS i London också.

 

Min lilla bakery-boy blir 19 idag, 19? Det är helt galet.

Grattis på födelsedagen världens bästa.

 

Grattis på födelsedagen världens bästa, älskar dig massvis.

 

 

Dom är så jävla gay... Så konstiga och så sjukt töntiga.... fyfan vad jag älskar dom.

 

Idag är det julafton, vilket jag tror att alla vet. Men idag är det inte bara julafton, utan min lilla Boo Bear, Louis Tomlinson fyller 21. 21?! Helt galet hur fort tiden går, men som bilden säger, hur mycket du än växer upp och siffrorna i din ålder ökar kommer du aldrig sluta vara ett barn, och det stämmer in 100% på Louis. Han kan vara One Direction's mest seriösa medlem, men det finns även en annan sida, sidan jag älskar mest, den barnsliga. Då har verkligen är sig själv, för då är han helt underbar och får alla att skratta. Så, grattis på födelsedagen Louis, älskar dig massvis.

 

 

 

 

.... tills jag är i London med Felicia och ser dom här killarna live.

 

 

Men helt seriöst vad fan lider dom av? Hahahahaha! Ja mina vänner, här har ni mina idoler, förebilder osv...

 

Ja det är mycket snack om One Direction nu, men ni får fan stå ut.

 

Första gången jag hörde den här tänkte jag ''hur kommer den här låten låta live?'' nu har jag fått svar. Precis lika jävla perfekt som i hörlurarna. Jag vet att jag sagt det förut, men det är helt sjukt hur bra dom här killarna är. Man hör hur grymma röster var och en har. Och då ska vi inte snacka om Niall, killen med minst solos. Jag grät när han startade sitt solo i den här videon. Älskade killar vad ni är grymma.

 

Jag bara känner hur jag långsamt dras tillbaka till min fangirl-period. Kul för mig, tråkigt för mina betyg. Sitter i timmar och bara kollar på bilder och videor på mina killar, precis som för ett år sen. Då allt var så underbart. Jag menar, hur kan man inte älska dom här killarna? Jag förstår inte, hur jävla underbara som helst, helt galet.

 

 

 

Vet inte vad jag ska säga förutom, tack Ed.

 

Jag tror inte någon Directioner har missat vad som hände idag. Nämligen videon ovan släpptes. Och jag själv kan inte förstå hur man kan hata dom här pojkarna? Visst, ni gillar inte deras musik, fine, men att hata dom? Det är fan inte ens möjligt. Dom är dom mest underbara bästa killarna i hela världen, utan tvekan, och kommer alltid ha en enorm plats i mitt hjärta.

 

Niall, Harry, Zayn, Liam och Louis, namnen på mina killar, mitt band som kommit så sjukt långt sen X Factor. Kan ni fatta. Från Torn till det här? Hur kan man inte vara stolt? Känner mig som en mamma vars barn tar sina första steg. Kan inte beskriva hur stolt jag är över dom och vad dom lyckats med sedan Torn, sedan X Factor. Sedan 2010.

 

Folk frågar mig om jag slutat gilla dom, svaret på den frågan är nej, stort nej med stora bokstäver. Visst, jag var inte där från början, men en sak är säker, jag stannar till slutet. Dom här killarna betyder så mycket för mig, jag kan inte ens beskriva det med ord, och jag hatar att jag inte kan ge tillbaka det som dom gett mig. Dom har gett mig vänner för livet, det låter sjukt, men så är det. Och jag kan aldrig tacka dom nog för det. Jag kan aldrig tacka dom tillräckligt för att dom är dom.

 

 

 

Idag är det den 13 September, och det är inte vilken dag som helst, det är inte en vanlig dag, för idag är det Niall's födelsedag. Idag fyller min lilla Irländska ängel 19 år, kan inte fatta att tiden gått så fort. Min pojke blir bara större och större, och mer och mer berömd för varje dag som går. Kan inte beskriva hur stolt jag är över honom (Och dom andra killarna) för allt dom gör dagligen. För er kanske det bara är 5 vanliga killar, små flick-idoler, men för mig är det så mycket mer. Hur som helst vill jag bara säga ett stort Grattis till min älskling på hans dag idag. Hoppas dagen varit grym, att du fick mycket presenter och att du fick käka Nandos hela dagen för det är du värd.

 

Sitter och kollar på reprisen av VMA's. Är så sjukt stolt över mina killar. Dom vann 3 priser, och vann därför i alla kategorier dom va nominerade i. Kategorierna var Most Share-Worthy Video, Best Pop Video och Best New Artist. Kan inte ens beskriva hur stolt jag är, det är helt sjukt. Känslorna svämmar över och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Älskar dom här killarna mer än något annat.