Jag bloggade aldrig något mera på Sandras blogg igårkväll, orsaken till det var & är att jag satt i telefon med henne hela kvällen. Bilden över är tagen någongång strax innan vi la på men vårat 1 timme och drygt 40 minuter långa samtal betydde allt för mig igår. Har ni känt känslan av att aldrig vilja lägga på någon gång? Så känner jag alltid när jag pratar med Sandra. För hur länge vi än pratar, finns det alltid något nytt att berätta eller prata om. 

Jag pratade med min fina för bara några minuter sedan också, dock så var det samtalet bara tio minuter långt och inte sådär jätte lyckat. Av dem tio minuterna som samtalet pågick pratade hon med mig kanske två minuter. De andra minuterna spenderade hon genom att prata med folk i bakgrunden. Jag beskyller henne inte för att vara och umgås med sitt lag. Tvärtom jag tycker att det är bra, att hon ens vill ta sig tiden att ringa får mig att le från öronsnibb till öronsnibb. Snart kommer hennes namn komma upp på displayen igen så nu måste jag avsluta detta ganska långa och obetydelsefulla inlägg. Jag lovar att uppdatera er snart igen! /M