Alltså jag är så jävla trött på att bli kallad det, av alla. ''Du träffar alla kändisar, så jävla kändiskåt'' ''Du stalkar ju dom'' Seriöst, nej det gör jag inte och nej det är jag inte. Jag träffar dom för att det gör mig glad. Jag träffar folk jag ser upp till. T.ex. Viktor. Jag vet inte hur många gånger jag har legat och gråtit för att jag trott att jag aldrig skulle få träffa den underbara människan. Så många tårar har runnit för att jag vet att han drar till NHL.

När jag träffade honom den 7 April 2012, kunde jag inte beskriva min lycka. Det kan jag fortfarande inte. Att stå där bredvid Viktor Fasth medan han höll runt min midja och kollade in i samma kamera som jag. När han signerade min halsduk med min penna, jag var helt seriöst den lyckligaste tjejen på jorden. Jag hade väntat på det ögonblicket framför kameran så länge och trott att det va kört.

Samma sak gäller Bång. Jag stod där i kylan bredvid Daniel Bång, en av dom snyggaste hockey-spelarna någonsin. Han kollade in i samma kamera som jag, min mobilkamerna, som Christian Sandberg höll i medan han sa ''Smile to the camera'' som fick mig att le som ett mongo. Men jag kunde ju inte göra något annat, jag var så sjukt jävla glad!

Det är bara 2 personer jag älskar som jag träffat, på listan finns även Ian, Jamie, Ryan och Nash från Hot Chelle Rae, Ed Sheeran, Rebecca Ferguson och Adam Lambert. Därför blir jag så jävla trött när jag blir kallad det, när det enda jag gör är att anstränga mig för att göra något jag vill, något som betyder mycket för mig! Ska inte skriva mer nu, guldstjärna till er som orkade läsa.


Viktor Fasth

Daniel Bång

Ed Sheeran

Norlie & KKV

Adam Lambert