Men vad är då anledningen till att det här händer? Varför utsätter man en person för en sån hemsk sak frivilligt? Hur kan man leva med sig själv och hur kan man sova på nätterna när man vet att man skadat en annan människa så djupt och gett den men för livet. Gett dom hemska minnen som aldrig kommer försvinna ur deras tankar, tankar som äter upp dom inombords, tankar som gör dom rädda för att leva det liv dom förtjänar att leva? Det är sjukt.

 

Har ni någongång blivit tillsagda av andra personer att tänka på vad ni sätter på er? Inte visa för mycket hud, inte visa bröst, inte visa ben, inte ha för korta kjolar eller för utmanande linnen? Jag är säker på att dom flesta fått dom kommentarerna. Och om man nu tänker efter, hur jävla sjukt är inte det? Att man inte ens får ha på sig det man vill ha på sig för att det finns så sjuka vänner som utnyttjar det direkt? Att man måste tänka på vad man sätter på sig för att det finns en sån stor risk att man stöter på en sjuk människa på gatan.

Jag tror att dom flesta tjejerna som är i åldrarna 13-25 någongång gått ensam i mörkret och varit rädd för livet för vad som skulle kunna hända. Vem som skulle kunna gömma sig i buskarna och hur man ska göra om det skulle komma någon och försöka utsätta en för någonting. Visst kan man vara mörkrädd, men det är skillnad på att vara mörkrädd och vara rädd för en person som faktiskt är likadan som du själv. En person som har en kropp och själ precis som du.

 

Så nu kommer frågan - Har ni någonsin hört någon säga till en (främst) kille (men även till en tjej) att man inte får våldta? Att man inte får skada och såra en annan människa, att det är fel eller att det inte är okej någonstans? Jag har aldrig hört det. Det enda jag hör är detta eviga tjat om att man ska anpassa sin klädsel. Men vad finns det då för lösning på det här? Våldtäkterna ökar bara med tiden, och inte ens hälften av alla offer vågar gå till polisen. Antingen för att dom inte litar på polisen, eller att dom är så rädda. Att dom är så rädda att personen som gjorde dom illa ska komma tillbaka, göra samma sak eller något ännu värre. 

 

Men man kan inte döma dom för det. Visst är det ''taskigt'' mot dom som bor runt omkring, dom som går ut utan att bry sig, utan att veta att det kanske bor en sjuk människa i lägenheten bredvid. Utan att veta att personen dom hälsar på och pratar med dagligen har skadat en liten flicka/pojke som var på väg hem från skolan. Men rädslan tar över, dom vågar helt enkelt inte. Och då är det inte rätt läge att bli arg på dom, stötta dom istället. Visa att ni finns där precis som jag försökt visa det för mina tjejer. Vem vet, med tålamod kanske vi kan sätta dit dom här sjuka människorna. Få stopp på det dom gör, göra världen vi lever i lite bättre.