Jag satt och kollade runt på videor på Youtube när jag klickade in på ett klipp om hatkommentarer. Den här tjejen pratade om kommentarer hon fick på sina vloggar och hur mycket kommentarerna sårade. Jag kände igen mig i varenda ord hon sa. Världen behöver en förändring, och det är nu.

 

Folk måste börja förstå, dom måste förstå att allt dom säger, allt som kommer ut ur deras mun och allt dom skriver sårar. Även om dom säger eller skriver det som ett skämt tar inte alltid alla det som ett skämt. Om du tar en person med dåligt självförtroende och mycket komplex och slänger ut kommentaren ''haha gud vad ful du är'' så tar du det som ett skämt, och personen du säger det till kanske skrattar för att inte visa hur mycket kommetaren fakiskt sårade. Personen kanske skrattar på utsidan, men på insidan kan tårarna inte sluta rinna, och tankarna om den kommentaren kan sitta kvar i timmar, dagar till och med veckor, månader och år. Och får du 1 elak kommentar och 10 snälla och positiva, så spelar inte dom positiva någon roll, för i det läget är allt man tänker på det negativa som man fick ta emot.

 

 

Jag kan lova att nästan alla personer, killar som tjejer, någonsin tänk som på bilden ovan. Att känna sig värdelös, att känna att allt är fel och att man står där i ett evigt mörker helt ensam. Oftast står man inte där ensam, men ibland gör man det, och det har jag gjort. Det är ett helvete, ett rent helvete. Att vara så ledsen och djupt sårad, att ha så mycket känslor inom sig som bara vill ut men inte ha kunnat prata med någon. Det är hemskt. Och då hjälper inte direkt negativa kommentarer, ibland hjälper inte ens poistiva kommentarer. Det kan ofta sluta med att positiva kommentarer gör dig arg, dom gör dig arga för att det känns som om att personen ljuger, och det är inte bättre det.

 

 

Alla dessa kommentarer och komplex kommer i tonårsåldern. Det är då allting börjar räknas. Man ska ha perfekt kropp, perfekt hår, perfekt hy, många kompisar, ett perfekt förhållande, bra betyg, vara bäst på allt, vara helt perfekt helt enkelt. Men hur vettigt låter det egentligen? Man kan inte va och ha allt det där men ändå mår vi dåligt av att inte ha det? Det resulterar i att vi gör saker, dumma saker, som att försöka banta, sluta äta, träna för mycket eller träna fel, för att vi inte vet hur vi ska göra. I vissa lägen kanske vi tappar dom där 4 kilona som vi vill bli av med, men hur mår vi då egentligen? Är det värt att alltid gå runt och vara hungrig eller att aldrig få äta lite godis för att vi alltid oroar oss för att gå upp några gram. Man är beredd på att göra vad som helst för att få ett perfekt liv.

 

Vi har för höga krav på oss själva och på alla andra. Folk klankar ner och dömer andra, men ni själva då? Är ni perfekta? Innan du klagar på andra se till att du själv är perfekt. För är du inte det, har du inget att klaga på.