De flesta av mina kompisar är lika gamla som mig, vilket betyder att även dom precis börjat gymnasiet. Och jag bara älskar hur nästan alla klagar på skolan, klassen, läxorna och allt annat, medan jag själv är så jävla nöjd. Det enda jag faktiskt kan klaga på är min klass, men, den blir säkert bättre med tiden, förhoppningsvis.

 

Många klagar på de långa dagarna, dom existerar inte för mig. Jag slutar ofta mellan två och tre, och börjar aldrig tidigare än nio. Sedan ska vi ju också nämna att jag faktistk bara går i skolan fyra dagar i veckan, då varje måndag är praktikdag, vilket egentligen räknas som ledigt för mig. Jag menar, jag är ju på dagis på lov och när jag är ledig, så jag klagar inte. 

 

Jag slipper även den (för det mesta) äckliga skolmaten, då vi har matkort och kan äta allt från Subway, Ica och pannkakor till thai, så jäkla bra. Så det enda jag kan klaga på. är som jag tidigare skrev, klassen. Redan första dagarna blev det grupperingar, men ska jag vara ärlig gör det inte så mycket då jag tycker de flesta i min klass är fett konstiga. Och hälften av alla tjejer är skitjobbiga och beter sig som 5åringar. 

 

Jag är, hur som helst, sjukt nöjd med mitt valoch ångrar det inte alls. Jag kanske går en bondelinje, men vad fan gör det, trivs fett bra ju. Och jag får hålla på med det jag älskar. Och det är inte så många andra skolor där man får mysa med gosiga kaniner och ascoola råttor varje rast? Och blåa grodor, nej juste, så jag ska inte klaga!