I don't know what to feel

I don't know anymore
Jag har kommit till en punkt, då det jag mådde dåligt över för ett år sedan, är något jag nästan slutat bry mig om helt, vilket jag är sjukt tacksam för, dock har jag kvar problem som kommer ta år att få bort. Problem som man inte kan lösa över en natt. Men på något sätt har det jobbiga som försvunnit gjort att nya jobbiga saker kommit istället, nya problem, nya känslor som jag inte vet hur jag ska hantera. 
 
Att börja i en nya skola kan vara en av det bästa saker jag gjort de senaste åren, det var så jäkla skönt att slippa min förra skola, slippa personerna där, slippa pressen, slippa alla statuskåta elever och blickarna som hörde till dom. Och att sedan börja i en skola där inget av det finns är så sjukt skönt, inga blickar, inga kommetarer, inte lika mycket press. Det var skönt med nytt folk, det var skönt att lämna högstadiet, den värsta tiden i mitt liv, bakom mig för att verkligen få börja om på nytt.
 
Men det är inte bara tack vare skolan jag fått nya personer i mitt liv, jag har världens finaste klubb att tacka också. Tack vare AIK har jag träffat så mycket nya människor, men som sagt, med nya människor kommer nya känslor och nya problem, eller hur? Och där fuckades mitt liv upp igen, när man känslor för en kompis man inte borde få känslor för, en kompis som är upptagen, en kompis som man egentligen bara vill ha som kompis, fast ändå inte.
 
Tänker avsluta här, nu innan jag råkar skriva ut namn och skit. Ska ta mig i kragen och ta tag i både liv och känslor innan jag blir ett värre vrak än jag redan är.

KOMMENTARER


 Namn:
Kom ihåg mig?

 E-postadress: (publiceras ej):


 URL/Bloggadress:


Kommentar: