Igår började Elitserien, och AIK spelade sin första match för den här säsongen. Matchen spelades mot Timrå på borta-is. För att vara ärlig så spelade killarna inte bra, det va slarvigt och mycket felpassningar vilket ledde till att i första perioden gjorde Timrå 1-0 men målet dömdes bort.

I andra perioden ökade Timrå tempot, pressade och gjorde 1-0 då Larsson inte kunde hålla igen. Andra perioden slutade alltså 1-0 till Timrå.

I period-pausen måste AIK haft ett rejält snack då dom kom ut och spelade bra och riktigt bra i vissa lägen och det ledde till att Fredrik Hynning kunde kvittera till 1-1 efter halva perioden. Det resultatet höll matchen ut. Matchen fick sedan avgöras i Sudden då AIK gjorde en tabbe och Timrå fick in pucken bakom Daniel Larsson. Matchen slutade 2-1 och 1 poäng till AIK, men nu tar vi nya tag och taggar inför matchen på Hovet på Söndag. Krossa Färjestad.

Alltså jag är så sjukt trött på allt snack om Viktor. Ja, vi har tappat vår bästa spelare, och nej ingen kan ersätta honom. Ingen, ingen någonsin. Viktor har gjort så mycket för AIK och AIK har gjort så mycket för Viktor. Jag såg på ett ställe där det stod ''Tomrummet efter Viktor Fasth kommer inte bli så stort som alla tror'' Det är en lögn. Folk som tror på Daniel Larsson, som tror att han kan utvecklas väldigt mycket och bli riktigt bra kanske håller med, men vi som inte gör det gör inte det. Tomrummet kommer bli större än vad någon kan förstå för mig. Det kommer vara enormt.

 

På träningsmatchen mot SSK på Hovet förra veckan grät jag. Jag grät på uppvärmningen, för jag såg att det inte var Viktor som stod i målet. Jag såg det inte bara på numret som jag för övrigt hatar att Larsson har, jag såg det på sättet han spelade. Jag såg på Larssons räddningar att det inte var Viktor. Jag såg det på hur han jobbade. Numret Larsson har är också jobbigt att se. Att det står 31 på ryggen istället för 30 gör ont. Det gör sjukt ont. Det känns fel, det känns inte rätt. Och jag är inte övertygad om att Larsson kommer klara av att ta Viktors plats i AIKs mål, för platsen han lämnade är större än vad folk ser.

 

Imorgon är det alltså dags, det är dags för det som jag väntat på sedan den 7 april. Att Elitserien börjar igen. Imorgon är alltså första Elitseriematchen för AIK och vi möter Timrå på borta-is. Matchen kommer jag kolla på hemma hos Moa, vilket antagligen inte är så oväntat. Men nu börjar allvaret igen, det är dags att börja plocka poäng. Mot SM-guld.

 

 

 

 

Jag är som sagt hemma från Hovet nu, och det kan ha varit den bästa och sämsta match jag varit på. Idag var det mycket känslor, allt från tårar till skratt. Killarna spelade inte bra, passarna satt inte och dom fick inte in något riktigt spel eller flyt förens som sista minutrarna av matchen. Det berodde kanske på att det var först då alla började sjunga, och att vi gjorde det, gjorde att AIK gjorde 2 mål på 6 minuter och jämnade ut till 3-3. Sen att vi förlorade på straffar suger ju bara så hårt att jag inte ens vill skriva om det.

Sen var det ju så, att jag träffade underbara Lena, och fick därför min efterlängtade puck! Pucken som min Viktor har signerat, och inte nog med det, jag fick även träffa honom, och ta bild med honom igen. Kan ju bara nämna att jag grät och skakade, sen får ni tycka vad fan ni vill om det. Träffade även DLK, vilket var underbart det också.

 

På SO:n som jag just nu sitter på, jobabr vi med första världskriget, vi har sett klipp och scener ur filmen ''På västfronten intet nytt'' vilket verkar vara en bra film där det händer mycket, perfekt för mig som lätt blir uttråkad. Nu ska vi alltså skriva ett brev till någon som om att vi sitter mitt i kriget själva. Mitt resultat ser ni är ovan. Anledningen till att jag inte kan konsentrera sig kallar jag AIK, för ikväll blir det match.

Sådääääääääär ja! AIK vann i fotbollen med 2-0 mot CSKA Moskva och är nu i Europa League! Och vi vann även i hockeyn också med 2-0. Men det coolaste av allt var att det blev 2-0 i båda matcherna samtidigt! Det blev kaos på Twitter, alla skrev som galningar, men fyfan vad underbart.

 

Hamberg blev utsedd till matchens lirare, det förtjänade han då han höll nollan.

Just nu spelar AIK träningsmatch mot Sundsvall, första perioden är precis slut och det står 1-0 till vårt svart-gula lag. Den här gången var det Broc Little som stod för målet som kom efter bara 6 minuter.

-

På onsdag är det äntligen dags för mig att åka till Hovet. Då spelar AIK mot SSK, den sista hemmamatchen innan den 16 September. Jag ska självklart dit med Moa. Det känns som en evighet sen jag var på Hovet eller såg mina iskrigare spela då jag inte haft möjlighet att kolla på någon match under sommaren. (Riktigt dåligt, jag vet).

 

Foto: Jesper Zerman

 

 

Nu äntligen är säsongskortet mitt, mitt och bara mitt. Köpt för egna pengar så ingen kan ta det ifrån mig. Jag har idag köpt mitt första säsongskort i klacken och är så jävla glad, för jag vet hur grymt underbart det kommer bli, AIK Ishokey minst en gång i veckan med min Tvilling i klacken på Hovet. Det kan inte bli bättre.

Det låter kanske konstigt för er, men jag vill att sommarlovet ska ta slut nu, jag längtar så otroligt mycket till den 16 September att det gör ont.

 

Djurgårdare är fula. Men vi är vackra, Svart och Gula.

Men det kan bara vi förstå, som håller på AIK.

 

Får rysningar i hela kroppen, 16 September, snälla kom nu.

 

 

Hockey eller basket? Frågan som tydligen ska ta så lång tid att få svar på.

Vet inte om jag skrivit det på bloggen, men jag och Moa ska köpa säsongskort tillsammans (ja, till hockeyn då såklart) men matcherna är ju på kvällar och helger, samma tid som mina basketmatcher och träningar. Där har vi problemet, jag måste alltså sitta med mitt egna och AIK's match-schema och tränings-schema och planera vilka matcher jag kan gå på och inte. Jag känner på mig att det här kommer bli så sjukt svårt att välja då jag varken vill missa hockeyn eller basketen eftersom att hockeyn är med bästa Tvilling och basketen har jag lovat mig själv (och pappa) att satsa rejält på den kommande säsongen.

Jag får se hur svaret på denna fråga lyder, och när jag vet helt säkert kommer det upp här på bloggen.

 

Gick in på AIK's hemsida och möttes av den här bilden. Trevlig sommar? Nej det tror jag inte. Jag vet inte vad det är, men den här sommaren är inte rolig, inte på nått sätt. Jag vet inte varför. Jag har kul nästan varje dag, träffar kompisar, tränar, ska åka utomlands osv, men när jag tänker efter så är den inte rolig. Jag längtar till skolstarten samtidigt som jag inte gör det. Jag får ångest för hur det ska blir när vi börjar skolan igen men ändå vill jag göra det. Men jag tror (läs: vet) att det finns en anledning, en speciell anledning varför jag längtar till skolstarten, jag kallar den anledningen AIK Ishockey.